Salomon van Ruysdael (c. 1602, Naarden - buried Nov 3, 1670, Haarlem) was a Dutch landscape painter. He was the uncle of Jacob van Ruisdael.  Related Paintings of Salomon van Ruysdael :. | Sailboats on the Wijkermeer | wooded river landscape | River landscape | A Winter Landscape | Paysage |
Related Artists:
louvre
R.F.1948-36 M.N
ANGELUCCIO
Italian painter, Roman school (active 1640-1650 in Rome) Italian painter. He is the only known pupil of Claude Lorrain other than Claude's long-standing assistant Giandomenico Desiderii (b 1620-24; d after 1657). Pascoli, the only biographer to record him, claimed in his life of Claude that Angeluccio was Claude's most able student but had died young and was able to work little. Angeluccio appears to have lived in Rome and, like Claude, was exclusively a landscape painter. About 25 paintings and 35 drawings, all dated 1640-45, comprise his entire oeuvre. Claude's influence can be seen in such paintings as Landscape with Figures and Bridge (priv. col., see 1983 exh. cat., no. 88). This is a composition with centrally placed foreground figures framed by trees in the middle ground, which in turn stand before a bridge and a distant vista, and was borrowed directly from such paintings by Claude as Pastoral Landscape (1644-5; Merion Station, PA, Barnes Found.). Although Angeluccio shared Claude's approach to landscape, he was not merely an imitator. His paintings form a coherent stylistic group of wooded landscapes, rich in foliage and undergrowth and characterized by a blue-green tonality, which indicates that he also embraced the tradition of landscape painting brought to Rome in the 17th century by Dutch and Flemish artists. The Landscape with Hunters (Rome, Pal. Barberini), painted on an intimate scale and aligned vertically, like most of Angeluccio's paintings, betrays the artist's debt to this tradition. In the painting the pockets of sunlight and the highlighted foliage, indicated with the abbreviated white brushstrokes typical of Angeluccio's manner, provide sharp contrast to a dark, tunnel-like wood. The resulting sense of the landscape closing in on the figures is an effect often found in the landscapes of the Flemish artist Paul Bril. The distant vista, however, is similar to those that appear in works by Claude. The romanticism evoked by this blending of borrowed elements gives Angeluccio's works their distinguishing quality. His paintings frequently also contain rustic genre figures.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.